Läste precis klart Jussi Adler-Olsens första bok i serien om Avdelning Q med vice poliskommissarie Carl Mörck, "Kvinnan i rummet" och den var så spännande så jag skulle genast vilja fortsätta med följande bok i serien!
Fick till julklapp ifjol den bok som då var den nyaste i raden, "Marcoeffekten", men jag kom inte riktigt in i den. Det hade hänt så mycket i de tidigare böckerna som man borde känt till för att på riktigt hänga med, främst i polisens privatliv och kolleger då. Och jag hade hela tiden en irriterande känsla av att jag inte riktigt förstod hur allt hängde ihop.
Jag ville ändå ge Carl Mörck en chans till och beställde nån gång i somras den första boken om avdelning Q. Så efter att jag plöjt igenom "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" ville jag läsa en gammal hederlig deckare och plockade "Kvinnan i rummet" från bokhyllan. Och som den var spännande, den hörde till typen av böcker man inte kan lägga ifrån sej innan man vet hur det slutar. Och då man läst klart känns det helt tom eftersom man vill fortsätta läsa om hur det går för karaktärerna. Alltså klickade jag genast hem tre till Avdelning Q böcker från Adlibris (efter att först ha kollat att nästa är utlånad på Pargas bibba) och väntar nu otåligt på att få hem dem.
Men varför var den så bra? Ja det är det lite svårt att sätta tummen på. A och o för att en deckare skall bara bra är att polisen, eller huvudpersonen, måste vara lite speciellt, skickligare än andra, lite av en hjälte. Ett bra exempel på en sån är Joona Linna i Keplers romaner, jag är så fascinerad av honom, känns som om han har lite övernaturliga krafter. Det är också orsaken till att jag inte kan tänka mej att se filmen "Hypnotisören", Zilliacus är bara HELT fel för den rollen.
Nåja men tillbaka till Mörck, han har alltså varit med om en traumatisk händelse i arbetet och då han återvänder till jobbet får han i uppdrag att grunda Avdelning Q, en avdelning som skall undersöka fall som inga vanliga poliser klarat av att lösa! Och det gör han suveränt, själva fallet är kryptiskt och Mörcks personlighet är intressant. Alltså innehåller den alla ingredienser som en bra deckare bör innehålla, plus att den är välskriven. Blir irriterad på böcker som är fulla av klicheer där språket är naivt, typ Sanhamnsmorden ger mej nippor, tyvärr ofta kvinnliga författaren... Och böckerna om Avdelning Q bara måste läsas i kronologisk ordningsföljd!
Posted with Blogsy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar