En ny värld har öppnat sig

Våran lilla Linus är en helt annan pojke i år än han var ifjol vintras. Tänk att de kan utvecklas så mycket på ett år, tyckte han blev stor pojke då han fyllde fyra, men nu känns han ju som storaste karln. Ifjol vägrade han blankt stå på vare sig vanliga eller slalom skidor, och skridskorna var helt omöjliga att stå på.

Men nu är han så öppen att pröva på nytt ivrig att försöka igen och igen. Jag önskar att jag hade hans optimism och iver över alla nya saker man kan lära sej. Då vi var andra gången den här vintern och skrinna försökte jag uppmuntra honom med att: "Några gånger till så kommer du att skrinna hur bra som helt". Varpå han svarade, men jag kan ju redan skrinna, men jag kan bara inte så fort. Alltså, det är ju så man ska tänka, jag sku ha kunna bita mej i tungan över mitt negativa tänkande, klar att man ska vara nöjd över vad man presterat!!

Igår kväll var vi igen till skridskobanan och nu var han redan snabb, han sprang omkring på isen, men helst låg han och fångade bollen då jag förskte göra mål. Lilla gubben, en helt ny värld har öppnat sej för honom.

I slalombacken

I veckoslutet njöt vi som som många andra av vår underbara vinter. Såna här veckoslut är jag djupt tacksam över att bo i Finland och inte längre söderut där man inte får njuta av våra fyra årstider. Sku ju inte alls vara samma sak med sommar om man inte emellanåt måste frysa lite.

Jag har de senaste veckorna varit på jakt efter slalomutrustning till Olivia, och han som letar han söker heter det ju, så jag hittrade ett par begagnade skidor åt fröken, men monona köpte vi nya. Hjälmen hade vi också sen tidigare, ett arv från morbror A, som alltså inte är så gammal som man skulle tro om man vet när jag är född. Sorry om jag är kryptisk men försöker bara få fram att hjälmen inte är 25 år gammal.

Linus stod första gången på slalomskidor. Eller egentligen tredje, men de två första gångerna har han slängt sej i backen och vråla att han ska ha skidorna bort efter en minut. Nu när han nästan är fem, stora karln, gick det hur bra som helst. Då syrran fick nya monor ville han också ha ett par. Jag sa att man ju inte kan köpa monor innan han vet om han över huvud taget tycker om att åka slalom, varpå han svarade “sidu mamma, jag känner mej så bra att jag vet att jag tycker om det”. Så det så!

Ett projekt mindre, nästan

Hip hej vad jag är glad för vi har äääntligen fått sovrummet nästan klart! Jag har länge, länge planerat inredningen i vårt sovrum. Först letade jag efter ideér och då jag äntligen kom på hur jag ville ha det, har jag samlat på mej "material" till sovrummet. Jag ville få det färdigt på en gång, och inte byta ut inredningen vartefter jag fick nytt skaffat.

Allt började med tapeten. Hittade den hos "Tre Små Rum" och det var kärlek vid första ögonkastet (undrar om jag skrivit det här förut?). Sedan föll alla andra bitar på plats. Beställde tapeten redan för ett år sedan, och sen dess har jag införskaffat rekvisita.

Julgubben hämtade de nya vita lakanen.

Lampfötterna är Pentiks och dem köpte jag nån gång på Stockas Galna Dagar, de har alltså väntat rätt länge i skåpet. Lampkuporna är från Ikea. Taklampan är likadan som de små kuporna men en storlek större.

Nattygsborden är också från Ikea, de var det enda som min man valde. Vi var två resor till Ikea under samma veckoslut för jag kunde inte bestämma mej för om de skulle passa eller inte, tyckte de var lite för moderna i stilen. Men då de väl var ihopmonterade blev jag övertygad om att de var helt rätt.

Våran säng har en helt vanlig tråkig gavel i nötfärgat trä, så jag sydde en "påse" som jag drog över gaveln. Gaveltyget liksom det vita linnetyg jag sytt gardinerna av är från lokala Verkkokangas.

Jag är så supernöjd och glad över vårt nya sovrum, på kvällarna lägger jag mej hellre i sängen med en bok än tittar på TV, bara för jag tycker om att vara i sovrummet. Och ja, jag skrev ju att jag nästan har ett projekt mindre, det betyder att jag ännu inte är helt klar med sovrummet. Det står ett gammalt träfärgat skåp i sovrummet som jag ännu skall måla vitt. Och två tavlor av barnen som väntar på att bli upphängda. Nu väntar jag igen på ny energi...

Småbröd

Olivia fick en bakbok till julklapp och då Linus for på kalas och vi blev på tumis passade vi på och provbakakade ett recept. Vad vi kunde baka var lite begränsat eftersom det måste bli nåt vi har ingredienser till hemma. Så det blev småbröd, kolapuikot kallas de inreceptboken som är på finska.

Fröken som inte brukar vara så intresserad av hushållssysslor var riktigt viktig med bakandet, jag fick inte göra nånting. Förutom att sköta om ugnen.

Så här blev de färdiga småbröden, supergoda då man är sugen på sött och de var snabba och lätta att baka, som ju ett recept i en barnbakbok bör vara.

 

Posted with Blogsy

Tretton dag knut och bantningsprojektet

Idag städade vi ut julen, sku haft lust att gör det redan tidigare, men jag städade till jul, städade till nyår och då orkade jag inte städa ut jul genast efter nyår. Men nu är det gjort.

Barnen som tjatat om att få äta upp pepparkakshustet redan sedan vi lagade det, knapprade på det medan jag städade. Egentligen var det sist och slutligen jag som dekorerade det fast barnen tjatat om pepparkakshus sedan början av december, jultraditioner i all ära men nästa år blir det inget peppearkakshus.

Mitt bantningsprojekt går bra, även om jag inte känner mej sådär superentusiastisk just nu. iForms kostdagbok är verkligen bra, lönar sej att testa nån form av kostdagbok för att få bättre uppfattning om hur mycket (läs lite) man kan äta om man vill gå ner i vikt. Alltså inte undra på att kilona sitter som sten om man har ett kalori intag på 2000-2500 per dag. Det är väl helt ok för att hålla vikten (om man dessutom är medel aktiv på fritiden) men inte för att gå ner i vikt.

Jag har alltid tänkt att man går ner i vikt genom att äta sunt och träna, men det räcker inte på långa när. Man måste äta sunt, äta lite! och motionera! Det hade jag nog inte riktigt fattat tidigare. Alltså ett extra glas juice och en yoghurt, som jag ofta ätit för att orka bättre, kan vara för mycket. Nå nu ska vi se hur länge jag orkar hålla mej till 1500 kcl per dag, för det har inte ens gått en vecka och sitter som bäst och dricker kaffe för att kämpa emot suget efter nåt gott. Lycka till bara säger jag.

Det positiva med den här lilla veckan, sen nyår, fört med sej är att jag motionerat varje dag, känner mej väldigt motiverad att löpa, simma, promenera, jumpa osv. Låt gå att det beror på att jag då får äta lite mer;)

Så måste jag ännu poängtera att jag mitt mål inte är att bli trådsmal utan att komma i bättre form och bli starkare, både fysiskt starkare och öka uthålligheten. Men det förutsätter att jag gör mej av med några kilon. Så, ser nu fram emot en ny disciplinerad vecka!

 

Posted with Blogsy

Nytt år nya mål

En nackdel med att barnen växer upp och hellre leker ute med kompisar än hänger mamma i byxbenen i köket är att man har mer egen tid än man kan göra av med. Man vänjer sej säkerligen vid den nya egna tiden en vacker dag. Men jag har redan i ett halvt års tid gått omkring hemma som en osaligt ande. Tycker det borde finnas massor att göra, men hittar inte på nåt. Och man kan ju inte diska, städa, byka och laga mat i det oändliga, man måste ju göra nåt roligt på sin fritid också, eller hur? Ett utlopp för min sysslolöshet är de sporadiska handarbeten jag visar upp. Men inte är det riktigt nåt jag brinner för.

Så jag går hemma och funderar och analyserar, mej själv och min omgiving, vad skall jag göra, vad vill jag göra. Dessutom brukar jag lätt bli inspirerad av nya saker och jag saknar den där känslan man har när man sysslar med nåt man aldrig vill sluta göra. Nå nu har jag hittat ett projekt jag håller på att slänga mej in i med hull och hår. Renovering av mej själv! Varken mer eller mindre. Jag har alltid sysslat med idrott i viss mån, och vi lever ett sunt liv, äter bra, ingen skräpmat. Men ändå sitter de sista gravid kilona kvar trots att bebisen fyller fem den här mån. Jag vet vad man ska och inte ska stoppa i munnen men ändå går jag inte ner i vikt.

Men nu ska det bli andra bullar sini. Har tagit iForms kostkalender i bruk för att bättre kunna analysera vad jag stoppar i mej. 1700 kalorier per dag skall det bli för att jag skall nå mitt mål, -4 kg innan sommaren! Kaloritabeller finns det hur många som helst på nätet så det enda som behövs är en hushållsvåg. Det här tyckte min man var ganska roande, fattar inte varför, men skrattar bäst som skrattar sist, för i sommar ska jag se ut som Jutta Gustafsson, fast mindre muskulös då kanske.

Här är mitt kvällsmål, nu kör vi!

 

Posted with Blogsy