Borta Bra men Hemma Bäst

Borta Bra men Hemma Bäst

måndag 7 oktober 2013

Pargasloppet i soligt väder


I veckoslutet sprangs Pargasloppet i Pargas i ett alldeles underbart väder. Varmt var det, solen sken och träden sprakande granna i sina höstfärger. Jag ääälskar hösten, tror det beror på att jag är född just på hösten.


Hade ställt in mej på att springa Pargasloppet tillsammans med Olivia (kan inte fatta att min dotter är så gammal (!)) för hade redan inhiberat Ruisriikkin. Men var jag inte och blev förkyld precis innan loppet. Först tyckte jag inte det gjorde så mycket men då jag på söndagen stod vid sidan av friidrottsplan harmade det riktigt sjutton.


Och där gick startskottet, Olivia nånstans i mitten av massan.



Där är den, mållinjen.


Och då jag såg folk komma i mål harmade det ännu mer. Speciellt då jag såg alla som sprang över mållinjen cirka gurka den tid jag hade haft som mål att komma i mål. Undrar på vilken tid jag hade klarat av att springa, undrar om jag skulle ha fått uppleva den där känslan då man överträffa sej själv, då man är riktigt nöjd.

En del av hejarklacken

Men det var tur att Olivia i alla fall fick springa loppet i det underbara vädret, och duktig var hon. Hon var helt slut då hon kom i mål, skulle inte orkat springa många fler steg. Och det tycker jag är viktigast, att man vad man än gör, göra sitt bästa. Och jag, jag får snällt vänta ett år innan jag får nästa chans att springa Pargasloppet, och då är det dags för det 49:de loppet.


Här är vår medaljör.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar