Då sommaren är förbi

Var ut med nytrimmad Lilli i skogen och gå och tog kameran med i hopp om att få bilder på lite granna träd. Men det är ganska dystert i skogen kring stället där vi bor. Det fälldes en massa träd för nåt åt sedan och alla mindre träd och ris och kvistar lämnades kvar. Förutom att det se för bedrövligt ut är det nästa omöjligt att ta sej fram på vissa ställen, och speciellt där stigen tidigare

 

Dessutom har de kört med traktorer och skogsmaskiner och gud vet vad, i skogen som lämnat bedrövliga spår efter sej. Traktorspår som på vissa ställen är halv meter djupa och fyllda med vatten. Det gör mej så arg för där gick tidigare en vacker skogsstig som bl.a. ledde till campingområdet.

 

 

Nå, försökte titta ut en ny led för en stig vid sidan om kalhygget men nå fina hösträd hittade jag inte att fota, trots att skogen var väldigt vacker på sina ställer. Däremot blev jag ännu mer vemodig då jag kom till stranden och campingområdert. Då man ser ett öde och tillbommat campingområde känner man liksom ända in i hjärtat att sommaren ohjälpligt är förbi, känns så väldigt vemodigt.



Någons husvagn får stå ensam över vintern.



En övergiven strand